fredag 13 juni 2014

Skolavslutning

Det fanns en tid när vi klev in i den vackra kalla  stenkyrkan och en otrolig mäktig andaktsfull känsla av sommar och avslut, när orgeln brusade "den blomstertid nu kommer". Jag tyckte om det. Att prästen läste välsignelsen över sommarlovsbarnen. Ett beskydd över sommarens alla lekar. Ute i gruset gick vår fina präst runt och hälsade på alla efter avslutningen och jag kan inte se något fel i det.
Björkarna stod så fina mot den gammelrosa putsade Hakarpskyrkan. Den svenska flaggan var hissad. Jag är glad att mina pojkar fick uppleva det. Nu har vi avslutningarna på skolgården. Barnen har fråntagits en svensk tradition. En ny har inrättats -skolgårdsavslutningar. Min väninna från Iran tycker vi är lite konstiga som gör så här.  Nåväl, sommarlovet har infallit i vilket fall som helst och jag lyssnar på Göteborgs gosskörs sommarpsalmer . Lite orgelbrus måste jag bara ha en dag som denna//Ulla 

1 kommentar:

  1. Ulla, tack för tankar som värmer ett prästhjärta. Det är bara rätt att välsigna och välsigna om igen och se varandra i en harmonisk ekumumenik. Det som förenar ska prioriteras!
    I denna ljuva sommartid vill jag önska dig ett gott och välsignat sommarlov,
    och Guds beskydd och välsignelse över "dina sommarlovsbarn". / din vän Gun-Britt

    SvaraRadera